Hjälp oss att sprida läslust!

Tack vare Winn-Dixie

#21 Winndixie

En ful och smutsig hund.

Författare: Kate DiCamillo

Inbunden 174 sidor
Översättare: Ulla Roseen
Förlag: Kabusa

Köp boken här
Kategorier: , .
  • Beskrivning
  • Recensioner (1)

Opal och hennes pappa har flyttat till en liten håla i Florida där de inte känner någon. Och Opal är inte så säker på att hon vill lära känna någon heller. Det är ingen idé att börja tycka om någon för tänk om de försvinner. Men så hittar hon hunden Winn-Dixie. Fast det är nog Winn-Dixie som hittar henne. Hon är säker på att hennes pappa inte kommer låta henne behålla honom. Men trots att Winn-Dixie är en ful och smutsig hund så faller även hennes pappa pladask, precis som Opal själv gjorde och precis som alla som träffar honom gör. För Winn-Dixie är världsbäst på att få nya vänner och på det sättet får också Opal nya vänner.

I Tack vare Winn-Dixie berättar Kate DiCamillo en historia om vänskap som går rätt in i hjärtat.

Bok 21, #21, #bok21

1 recension för Tack vare Winn-Dixie

  1. Lovisa Mienna Sjöberg
    4 av 5

    :

    Boken handlar om en flicka, Opal, som bor tillsammans med sin pappa predikanten och hunden Winn-Dixie. De har just flyttat till en liten stad där de inte känner någon sen tidigare. Med hjälp av Winn-Dixie, om kommer in i berättelsen i ett tidigt skede, får Opal kontakt med andra invånare i den lilla staden och tillsammans utforskar de närområdet. I bakgrunden svävar också minnet efter en mamma som lämnat Opal och pappa predikanten några ¨år tidigare. Efter sig har hon lämnat ett tomrum och många obesvarade frågor.

    Boken lästes högt för två barn. En som nyss fyllt åtta och en på sex, snart sju år, varav den äldsta gillade boken mest. Den är stillsam och passar kanske inte för de som gillar spänning och fart, men hellre för de som reflekterar mycket kring livet och varför vuxna ibland väljer att göra saker som är svåra att förstå. Läsningen ledde till en del samtal som var intressanta för både vuxna och barn. Däremot var båda barnen eniga om att den ibland var lite långtråkig.

    Som vuxen kan väl tilläggas att en del i översättningen var svårt att förstå. Exempelvis användningen av ord som ”di” istället för ”de” och huruvida detta var ett uttryck för dialekt eller för att någon talade på ett gammalmodigt vis.

    Vi slutade på en fyra, men betyget som barnen satte var en fyra och en trea så den är ganska svag. Vi önskar tillägga att vi gillade boken Desperaux av samma författare väldigt mycket – så vi passar på att rekommendera den för de som är ute efter de samma frågeställningarna med ett starkare driv i historien.

    Med vänliga hälsningar, familjen Mienna Sjöberg

Skriv en recension