Hjälp oss att sprida läslust!

Hugo – elak, blodtörstig och jättefarlig?

#78 Hugo

Man ska inte döma hunden efter håren …
- Bra diskussionsbok
- Vikten av vänskap
- Fantastiska bilder

Författare: Mia Nilsson

Inbunden 40 sidor
Förlag: Bonnier Carlsen

Köp boken här
Kategorier: , .
  • Beskrivning
  • Recensioner (2)

Någonstans i norr – i ett litet, litet hus – i en stor, stor skog bor den före detta cirkusartisten Hugo. Hugo har ofrivilligt lämnat livet som cirkusartist och råkat hamna långt ute i skogen. Men vänta nu! Hugo är ju en krokodil! Krokodiler bor väl inte i norrländska skogar? Dessutom säger ryktet att han är den elakaste, farligaste och blodtörstigaste varelsen som någonsin skådats i skogen …

Men sanningen är att Hugo är väldens snällaste krokodil. Hans högsta önskan är att få vänner bland skogens djur, men så fort de ser den gröna, fjälliga varelsen så flyr de. Tänk om de visste att Hugo är så snäll att det nästan är larvigt och att han älskar att baka och bjuda på kafferep!

Hur ska Hugo göra för att bli accepterad? Han försöker på alla möjliga sätt, till och med att bjuda in till kalas genom att sätta upp lappar i skogen. Men ingen kommer. Hugo gråter stora krokodiltårar och bestämmer sig för att det kanske är lika bra att flytta till sydligare nejder. Men då händer någonting avgörande …

Det här är en bok som handlar om ensamhet och om sökandet efter gemenskap, och vars budskap är kristallklart: man ska inte döma någon efter utseendet. För trots att Hugo är stor, grön och hårdhudad så har han ett hjärta av guld …

Bok 78, #78, #bok78

2 recensioner för Hugo – elak, blodtörstig och jättefarlig?

  1. Emma Johnsson
    5 av 5

    :

    ”Hugo är snäll egentligen” säger min 2,3 åring och vill läsa boken om och om igen!

  2. Ulrika Lång och anonym
    1 av 5

    :

    Boken var inte bra. En bra bok ska innehålla fantasi och inte handla om riktiga personer, den här boken var för sorglig. Anonyme sonen vägrade att läsa mer efter halva boken. Jag som förälder läste ut boken och tyckte att den var OK, men lite platt skriven. Berättelsen stod väldigt mycket och stampade stilla på samma idé utan att komma vidare på ett bra sätt. Den dramatiska tråden som drar en läsare vidare saknades. Språket är också platt. Vi brukar ha roligt åt fyndiga formuleringar när vi läser högt till exempel i böckerna om Mumintrollen.
    Boken klarar inte balansen att ta upp ett svårt tema på ett bra sätt utan att det blir för svårt. Till exempel filmen ”Förortsungar” tar upp sociala frågor och svåra problem och är sorglig men klarar balansen att beröra starkt utan att det blir för tungt. Tonje och det hemliga brevet och Våffelhjärta av Maria Parr och Trollkarlens elefant är alla böcker som tar upp sorgliga och svåra frågor som vi tyckte väldigt mycket om.

Skriv en recension